Örnar med bra sällskap

För några veckor sen for jag till östra delen av länet för att se örnar. Det blev mycket mer. Örnarna blev det lilla. Sällskapet och omgivningarna blev vinsten.
Jag åkte dit med min bror, svägerska och hennes bror. Bra gäng.

Älskar roadtrips!

Örnpepp folk vid kikarna i Tosteberga Hamn

Örnarna

Varm hallonsaft <3

Vemodigt vatten

Hovs Hallar

Jag kan verkligen känna ett längt efter att upptäcka. Och upptäcka med mig själv. För några veckor dök tanken på Hovs Hallar upp. Jag tog ledigt en hel fredag, lämnade ungen i skolan och for iväg. Det var dramatisk natur som mötte mig. Jag blev hänförd men kan erkänna att uppe på höjderna svindlade det lite för mig.
Nere på stranden möttes jag av jättemånga stentorn. De gjorde mig tagen. Jag tror vi är många som längtar efter balans i våra liv. Jag är verkligen inte ensam.
Åh, vad jag gillar naturens drama. Mer sånt!

En dag med mamma

Mamma gav mig en middag med henne på stan när jag fyllde år så i lördags var det dags. Vi möttes sen förmiddag och travade ner, hann inte gå långt förrän...

...ett hjärta dök upp

Sen satte vi oss och tittade på vuxna pojkar som spelad fotboll iklädda... bubblor..(?)

Vi slank inom Karla och där satt dessa av papier mache och skrek tysta ut sin hunger.

Vi lunchlandade på en, av oss, outforskad innergård bakom Raw. Där blev det mycket god lunch.

Tror detta var restaurangägarinnans hund. Den hade mycket härliga energier <3

Med målet kaffe gick vi genom stan. Jag skickade denna selfien till ungen. Vi gillar Star Wars.

Strax kaffe men först spanade jag på det blå paret lite :)

En latte kanske inte är så spännande men mitt lördagsgodis var. Sura fötter...

Vi tog vägen om en av mina barndoms parker.

Jag umgicks lite med ett träd.

Jag beundrade detta konstverks yta lite.

Tupp? Ja, kanske det. Ståtligt som en i alla fall.

Tack för denna dagen. Och min stad är himla vacker...

Tack för denna gången

Nu har min bästa månad bara några skälvande timmar kvar. Om allt vill sig väl så ses vi ju igen nästa år men det känns långt dit...

Denna september har varit fantastisk med vackert väder, mys och fina utflykter. En hel drös insikter på det personliga planet och en värld som visat grymhet men allra mest har den visat människors vackra sidor. Vi kan hjälpas åt. Vi kan faktiskt det.

Tack vackra september för allt.

Ses.

<3

En liten promenad...

...i en liten stad jag gillar.

Stålgiraffen i hamnen som ungen fotade

En mamma som trodde hon poserat färdigt och så blev det en bra bild

Tihi och fniss

Sen fick jag fota några minuter. Det blev hav...

...och stålgiraff.

Har förresten fotat i dessa krokarna innan. Blev riktigt bra tycker jag.

Solnedgången

I lördags blev det inte bara soluppgångsnjut utan även solnedgångsnjut. Med vid solnedgången var jag inte ensam. Bror, mor, brors kompis K och Dixan var med. Vi åkte till Kullaberg och tog oss till kullens fyr. Naturen är storslagen där.

Ett gulligt litet litet hus invid...

...detta

Kullens fyr

<3 Dixie <3

En lillebror

En livsnjutare

Photoshoot

Fyren igen. När det var dags att ge oss av. 

Soluppgången

Eftersom jag bor på västkusten är det ju solnedgångar jag mest har fått beundra. Men den senaste månaden har jag känt en sådan längtan efter att se soluppgången. Jag tänkte att jag ville fotografera men också på något sätt börja om på nytt. Jag har lagt saker bakom mig och vill nu bjuda in nya. Det handlar om gamla känslor men mest om sidor hos mig själv. Förnyelse! Omstart!
Jag bokade sova-över-soffa i Blekinge och igår morse gick jag upp 04.30. Efter att ha samlat in tips från diverse blekingebor bestämde jag mig för att köra mot Torhamn. Jag ville ha horisont och natur...
Jag följde min känsla och svängde ner till Svanhalla hamn...