Ett enda nu

Jag går ut på bryggan, ser till min förtjusning att isen ligger kvar trots flera dagar med plusgrader. Solen står lågt, snart på väg ner. Skogen är tyst runt den lilla sjön. Allt känns så nära. Jag tvekar. Det är kallt. Två grader. Gör jag det blir det mitt kallaste dopp hittills. Jag går upp till bilen för att hämta påsen med handduken och ombytet, tänker att jag bestämmer mig på vägen. Egentligen har jag varit bestämd sen morgonen men det är massa folk vid sjön. Jag hittar inte mitt fokus. 

Men så bara bestämmer jag mig. Börjar andas djupare. Ställer in mig. Förväntan pirrar i magen. Badkläderna är på under och vips är jag på väg till bryggan igen. Tvekan är ingen vän vid kalla bad så den har jag lämnat på bänken med kläderna. Jag vänder mig med ryggen mot sjön, tar ett fast tag i räcket och kliver ner för trappan.

Kylan omsluter benen, får blodkärlen att dra ihop sig så det nästan gör ont. Jag fokuserar på andningen och sänker mig djupare ner. Det finns inget annat än vattnet som omsluter mig och känslan det ger i kroppen. Ett enda nu. Inga snurrande och hoppande tankar, ingen oro för det ena och det andra, ingenting utom kylan mot min hud. 

Det är det bästa av allt. Att landa ner i kroppen. Att sätta huvudet på paus om så bara för några sekunder. Det blir som en omstart.

När jag kliver upp och sveper handduken om mina axlar känner jag värmen spridas i kroppen. En ljuvlig, lugn värme som följs av en enorm stolthet. Jag gjorde det! 

Det är inte konstigt att de som provat kalla bad vill fortsätta.

Så vad väntar du på? Prova! Eller du kanske redan är biten? Berätta!