Idag går min partikamrater i F! och mina kollegor på jobbet i Prideparaden. Jag var med förra året, gick stolt och sprudlande med. I år har jag valt att inte ens vara i stan, allt för mycket människor och ljud är jobbigt för tillfället. Så jag avstår. Men jag hoppas paraden ger gensvar och sänder svallvågor av kärlek enda ut till de kallaste hjärtan i vår stad. Alla, precis alla har rätt att få vara trygga och leva det liv vi önskar och med vem vi önskar. Kärlek är inte farligt. Men kärlek drabbar och gör som den vill vad vi än må anse om den. Kärleken är rebellisk. Om den vill. Den går inte att reglera. Så i mitt hjärta finns alla i HBTQI-familjen som även jag tillhör. Jag är bisexuell, det borde inte vara något jag ska kämpa för att accepteras som. Det borde vara självklart att jag ska få älska vem jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar