Hur en gråkall lördag kan bli varm

Bestämde mig för att masa mig ur soffan. Ta på mig kläder och ge mig av. Målet var en strand i grannkommunen. Det var längesedan jag var där och det borde vara en perfekt strand att ta en promenad tänkte jag. Förväntningarna var verkligen lågt ställda. Det enda jag ville var att vara ensam på stranden och känna vinterkylan bita. Jag fick lite annat också...

Tycker om denna synen så mycket mer nu på vintern än på sommaren.

Jag fick titta riktigt noga innan jag trodde mina ögon men visst var det en säl som låg där ute på en sten. Första gången jag ser en säl så. 

Satt där och njöt en stund. Passade på att meditera lite också. Ett unikt tillfälle att vara ensam med en vacker varelse. 

Ensam, trodde jag. Plötsligt dök en liten iller upp bredvid mig. Max 1½ meter skilde oss. Den tittade fram, gömde sig, men var tvungen att kika på mig en gång till innan den smet iväg. Jag fick se lite vattenlek och lyckades fånga den på bild till slut.

Den syns mitt i bilden, nästan nere vid vattnet.

Jag bestämde mig sen för att gå, sälen var lite störd över min närvaro.

När jag vände mig om mot land hann jag precis se ett rådjur skutta iväg. På stigen tillbaka följde en rödhake med mig en bit och nästan framme vid bilen kilade en mus över stigen. Så himla härligt.