Min stund är snart här. Jag känner ren förväntan. Fötterna glider lätt ner i jympaskorna. Dubbelknut på snörena, vill inte behöva stanna och knyta. Spotify. "Powerwalk 2013" heter min lista. Pluggarna i öronen. Play. och OFF I go! Tempo direkt. Känner hur kroppen mjuknar. Musiken är hög och det spritter i hela kroppen. Jag vill dansa. Känner jag mig modig så gör jag det också. Med Danny Saucedo eller kanske David Lindgren. Jag känner mig stark. Oövervinnlig. Vacker. Som om absolut i-n-g-e-t är omöjligt. Pulsen ökar, stegen ökar, svett. Jag börjar fantisera om när jag springer till denna musiken. När jag tar en bra hoj till jobbet och anländer svettig och uttröttad.
Uttröttad, ja där har vi ordet. Jag behöver trötta mig. En kropp som inte fått sitt på några år har med hjälp av min hjärna sagt ifrån. NOG! Rör dig kvinna!
Vad en powerwalk gör med min hjärna är det absolut bästa. Medan jag lyssnar på peppande musik försvinner allt annat. Oro, nedstämdhet, tankar på att inte duga, stressiga fjärilar, farlig stress och problem. För en timme så finns de inte. Och skulle de dyka upp så går jag ifrån dem. Ökar stegen. Ger dem ett mentalt finger och för varje minut ökar min styrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar