Jag tror att det är min förälskelse i keramiken som gjort mig ännu mer lysedd (?) för naturen. För de färger och former som naturen liksom av sig själv erbjuder. Det finns ett flöde i naturen som är ytterst svårt att översätta till leran. Men det går. Det går att inspireras. Och leran är ju faktiskt en naturgåva. Idag har jag fått må gott med doften av mylla, äpplen och frisk hög luft i näsborrarna. Nedplockad på jorden kan man också säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar