När jag är ifred får jag utrymme att tänka tankar hela vägen runt, göra saker jag gillar och jag njuter så av det. Sen är min arbetsplats hektiskt och utan stunder av i fred. Det tröttar mig. När jag är i fred laddar jag på mina batterier.
Jag är inte ensam om att gilla att vara i fred. Jag är inte heller ensam om att älska frihet. När jag körde till Söderåsen lyssnade jag på Värvet-intervjun med Barbro Lindgren, en frihetsberoende och mycket fascinerande kvinna. Ett tips!
I går morse valde jag att vara i fred på söderåsen. Jag var helt själv högst upp på åsen och dess svindlande utsikt över ravinen och skånes slätter. Eller ensam var jag inte, en hel hög av vårfåglar hängde också där. Åh, vilken guldstund. Kallt men... i fred.
Kopparhatten (ursäkta dålig bildkvalité men vill liksom visa den dramatiska naturen ändå)
Brant...
Ett litet hjärta dök upp här också <3
Men vad cool sista bilden är, ser ut som ett öga med en hjärtpupill :D
SvaraRaderaBlev också liiiite läskigt när en ser den som ett öga ;)
RaderaSå roligt att du hade skrivit samma typ av inlägg. Älskar när man talar om något som man tror att man är ensam om och så visar det sig att det är långt många fler som känner samma sak som en själv! Tycker det är mysigt med alla hjärtan du hittar överallt, säger ofta att jag ska bli bättre på att se dem men tänker aldrig på det. Min mamma (som du ju stiftat bekantskap med!) hittar dem också ofta :)
SvaraRaderaJa, det är verkligen skönt att känna sig mindre ensam om något en trodde var odd :) Och alla dessa hjärtan. Små små påminnelser hela tiden :)
Radera<3