Jag är så trött på att le

Jag har jobbat i serviceyrken i hela mitt liv. Och ett otal gånger har jag gett av mina vackra leenden åt sådant som inte varit roligt egentligen. För att jag trott att det ingår i jobbet. 

Likadant har det varit i privatlivet. Leendet har fyrats av för att bli omtyckt, passa in, få vara med. 

Det tog till alldeles nyss innan jag fick nog. Jag vill ge av min härlighet, min bekräftelse, mitt leende endast till det som är värt.

Min erfarenhet är att det är män som förväntar sig leenden avigt och rätt. Av kvinnor då. Men denna kvinnan har sagt upp sig från det kravet. Istället för att le hjärtlöst åt ett rasistiskt skämt berättar jag nu att det inte är speciellt kul, jag ler mer sällan för att jämna ut en jobbig situation och sexistiska skämt kan bara stoppas undan. Jag jobbar stenhårt med att bara ge mitt glitter åt det och de som förtjänar. Åt främmande människor som behöver välkomnas, Mina leenden och skratt får bara det som jag verkligen finner roligt.