Eftersom snön troligen kommer försvinna härifrån inom några dagar så kan det ju vara passande att frossa lite i rejält med snö och vinter. Närmare bestämt mars 2013. Då for jag och ungen till Kiruna. En på många sätt fantastisk och härlig resa där vi fick se och vara med om oförglömliga saker men också en sorglig historia om min pmdd och förlorad vänskap. Vännen som bjöd upp oss är inte längre en vän och hon ville aldrig förklara varför men jag skänker henne en tacksam tanke och ännu ett förlåt idag.
Bilden är tagen i Nikkaluokta, inte alls långt från Kebnekaise. Tystnade där vi stod var enorm och bergens styrka oändlig. En dag ska jag vandra där...
Jag fick prova att köra skoter också. Raksträcka med noll annan trafik. En dag vill jag köra på riktigt.
Ett och annat finns kvar på önskelistan. Norrsken och hundspann till exempel. Just norrsken pratar vi om ofta. Norr naglade fast sig i våra hjärtan kan man säga. Tror aldrig en kan bli mätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar