Otaliga timmar har jag lagt vid Öresund. Jag gillar inte så mycket att åka båt faktiskt. Men att tryggt promenera längs stranden är verkligen min grej. Jag har samlat slipat havsglas så länge jag kan minnas. Och vågornas rytmiska ljud är som meditation. Till havet beger jag mig för rening. En hel del problem har löst sig just här.
När jag bodde i Blekinge längtade jag som tusan efter stranden hemma i Helsingborg. Nu när jag bor här igen är tacksamheten desto större.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar