Jag vet att det för alltid ska kännas just så

I dag på tunnelbanan.
Det var en man som liknade dig.
Inte så att han var lik dig.
Han var yngre och hans hår mörkare än ditt.
Men
hans sätt att hålla huvudet
handen som tog åt nacken,
när han talade.
Det var som tandvärk
eller ett häftigt håll i mellangärdet
Det var inte att stå ut med.
Så vid nästa hållplats steg jag av.

Kerstin Thorvall