Idag gjorde jag det. Släpade två tunga soppåsar. Gav allt tillbaka.
Påsarna fick representera fjortonochetthalvtår av yrkesliv, kärleksliv och vänskapsliv.
Den 8 maj 2000 skrev jag på papper, fick min första uniform och gav mig ut i natten. Jag var mörkrädd men det gick ändå. I stan är det aldrig riktigt mörkt. Jag gick från nattrondering till ledningscentral, dagrondering, stationärbevakning, flygplats till att avsluta banan som parkeringsvakt. Under den tiden har jag lärt mig oerhört mycket om mig själv, om andra och träffat så enormt många underbara människor. Skrattat, gråtit, varit rädd. Jag har förälskat mig oerhört många gånger. Den mest rejäla förälskelsen blev kärlek... och ett barn.
Men om jag ändå ska nämna det tyngsta som dessa åren gett mig så är det ett gäng vänner som alltid har en plats i mitt hjärta. Utan er, ja, jag vet inte.
Jag är så tacksam för denna start på mitt yrkesliv. På mitt vuxenliv.
Men nu går jag. Slutligen.
Det har varit mitt mål ett tag.
Jag är fri nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar