Det var ett decennium sen. Innan barn. Innan skilsmässa. Innan jag ens vågade drömma om flytt tillbaka hem. När jag tittar på tjejen i den knallgröna polon (som jag inte lyckats slänga) så känner jag att inte mycket förändrats. Trots kriser och modigheter. Jag funderade på vad jag skulle velat säga till henne om jag fått åka tillbaka dit. Men jag kan inte komma på något. Hade inte varit den jag är idag om jag inte antagit utmaningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar