I våras fick jag en paus från min vardagliga arbete. Jag kom till en arbetsplats där jag stormtrivdes från första stund. Människorna, tempot, problemen, kunderna, lokalen...allt! Jag var där som inhyrd och visste att mina dagar var räknade. Men jag tog tillfället att njuta. Av att bli uppskattad. Bli utmanad. Och få träffa härliga människor.
Jag återgick till mitt ordinarie arbete efter tre månader. Det tog inte långt tid förrän mitt nyvunna självförtroende var tillbaka i gruset. Jag kunde inte förstå varför jag skulle slösas bort så. Men något sa mig också att jag tog med mig lärdomar. Det hjälpte. Det och kollegorna. Och en annons från Uniflex där jag läste om mig, rubriken var ju jag i ett nötskal...
Så en dag satt jag på tåget, läste om att nå mina mål, slet upp telefonen och plitade ner svar på några nyckelfrågor. Gick in på fejjan och precis nyss hade en av arbetskamraterna från våren flaggat för att hon sagt upp sig. Du kan ana fjärilarna. Jag låg på och sökte hennes jobb och fick det. Den 1 oktober bytte jag gråa kläder mot mina egna och gula ibland. Det var så det skulle vara. Och jag är tacksam varje dag jag kör dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar