Idag tog vi trappstegen upp för att se staden från ovan. Jag började gråta gladtårar när jag fick se allt på en gång. Efter mer än ett år här blir jag åter så bubblande glad och stolt för att jag är här. Jag får visar barndomsplatser, återuppleva, nyuppleva. Detta är min plats på jorden. Det finns inget paradis, det var inte paradiset jag flyttade tillbaka till. Allt blev inte bra. Jag är fortfarande med mig själv och det är ju en utmaning ;). Vad jag menar är att fly inte är ett svar. Men att ta sig till något som själen skriker efter är väl värt att göra. Jag kom tillbaka till min plats på jorden efter många fina men också tuffa år borta. Här är min bas att utgå ifrån. Det är här jag nu stakar ut nya mål, resor och känner igen den bubblande passionen. Stanna inte, men grunda dig och ta livet därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar