Jag vände mig mot mormor och sa, Nä, nu ska jag gå och krama ett träd. Och så gick jag. Inåt skogen. Bäcken forsade och porlade bredvid mig. Och så såg jag den. En ståtlig bok. Jag slog mina armar om den och kände genast kraften. Jag litar på träden. De är starka. Kan hjälpa mig att åter känna min styrka eller ta mina bördor (om jag har några) för en stund. Ett träd har en så kraftig energi. Trygghet.
Sen satte jag mig lutad mot det, lugnet fyllde mig snabbt och jag tror att jag somnade till där i solen. Tack kära träd.
Salig är ett passande ord...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar